Hur gammal är oboe

OBOE å3bωe2 (trestavigt) l. -bo- l. -bå-, äv. , äv. uttalat tvåstavigt obå4 l. å- (obo´el. o`boe (l(äs) åbå, åbåe) Weste; å`båe Dalin), r. l. m. l. f. (Nordforss() osv.) ((&#x;) n. Bellman (BellmS) 1: 40(c. , ), Nordforss()); best. oboen; pl. oboer; äv. (numera bl. ngn gg i sg. obest.) HAUTBOIS ob1ωa4 (med kort a) l. å1-, r. l. m. l. f.; pl. (&#x;) = (Spegel TPar. 99(), Sundstrand SödermReg. 4: 25()) l. -boiser (GT ,nr 20, s. 3); förr äv. HAUTBOE l. HOBOE l. HÅBOE, r. l. m. l. f.; pl. -ar (Rudbeck Bref ( håboar), GenBerMRulla 19/9 (: hautboir; möjl. att ansluta till sg. hautbois)); förr äv. HOBOJ l. HÅBOJ, r. l. m. l. f.; förr äv. HOBOJA (hobo`ja (öp(pet) o) Weste), r. l. f.; best. -an (Bellman (BellmS) 4: 71(), Auerbach ()); pl. -or (VDAkt. , nr ,Auerbach ()); förr äv. HAUTBOINA, f.?

Ordformer

(hautboe hautboi hautboina &#x; hautbois, sg. &#x; hautbois, pl. (rimmande med läs). hoboe (hå-) (: håboar, pl.)&#x; hobois hoboj &#x; hoboja (-oij-) (: hoboijan, sg. best.)&#x; hoboy hoboä obo &#x; oboe (oboë) c. osv. obojor, pl. oböjer, pl. )

Etymologi

[jfr d. obo, t. hoboe, eng. oboe, hautboy; i formen hautbois av fr. hautbois, eg.: trä(blåsinstrument) m

Oboe(uttal /ʊˈboː/) är ett träblåsinstrument med dubbelt rörblad. Oboen utvecklades i Frankrike under talet. Namnet kommer av franskan haut bois (högt virke, dvs. högt träblåsinstrument). Skalmejan är ett folklig föregångare till oboen.

Oboens ton brukar beskrivas liksom när man håller för näsan och talar. Den är övertonsrik och hörs bra ovan de övriga orkesterinstrumenten.
Oboen brukar äga till övning att ta en stämton, ettstruket a, för orkestern.

Oboen anses existera ett från de svårare instrumenten för att behärska. till att den ska låta bra behövs ett stort lufttryck samt rätt balans.

Romeles oboesektion:

Tyvärr äger vi på grund av närvarande ingen i orkestern som agerar oboe. existerar du oboeist och sugen på för att spela blåsmusik med en trevligt gäng, så tveka inte för att höra från dig!

  • hur gammal är oboe

    • Oboe

    Oboe (uttal /ʊˈboː/) är ett träblåsinstrument med dubbelt rörblad. Oboen utvecklades i Frankrike under talet. Namnet kommer av franskans haut bois (högt trä, dvs. högt träblåsinstrument). Skalmejan är en folklig föregångare till oboen. I slutet av talet nyttjade den svenska armén och flottan skalmejor, som efter hand under det stora nordiska kriget i början av talet, byttes ut mot hautbois/oboe. Hautboist blev i krigsmakten beteckningen för en musiker som spelade både oboe och dulcian/basson.[1]

    Karaktär och användning

    [redigera | redigera wikitext]

    Oboens ton brukar beskrivas som när man håller för näsan och talar,[2] vilket något oegentligt benämns som ett nasalt (egentligen hyponasalt) ljud. Den är övertonsrik och hörs bra över de övriga orkesterinstrumenten.

    • I den lägsta kvinten av sitt tonomfång har oboen en tendens att låta grov eller rå. Om en sådan karaktär inte är önskvärd brukar passager i detta register överlåtas till oboens större släkting engelskt horn.
    • I mittenregistret klingar oboen bäst, och den kommer till sin fulla rätt i melodiska solon.
    • De allra högsta tonerna är svårspelade och har en mycket tunn klang som kan erinra om att rör