En kondensator är grovt förenklat två plattor med ett avstånd emellan och mellan dessa uppstår en laddning, en kapacitans kallad C, som mäts i Farad, som av praktiska skäl delas upp i mindre storlekar, som uF (μF) (mikrofarad), nF (nanofarad) och pF (pickofarad) osv. Se länk om konvertering mellan dessa olika enheterna.
0,1 uF = nF = pF som exempel
Inom marknaden används olika symboler för olika typer av kondensatorer. Nedan visas några av de vanligaste symbolerna.
Här visas att en kondensator egentligen består av både resistans, kapacitans och induktans. C är kondensatorns kapacitans, Risol är isoleringens resistans av den dielektriska delen. Resr är resistansen av motståndet hos kondingen och denna kallas ESR (viktig faktor för många applikationer inom strömförsörjning etc.). Lesl är induktansen kallad ESL.
Inom audio sammanhang kan vi utelämna vridkondensatorn.
För polariserade kondensatorer kan vi grovt finna två typer, elektrolyt samt tantal. För båda dessa gäller att de måste anslutas med rätt polaritet. ”Ellytar” är normalt tillverkade av oxid av aluminium, kan tillverkas med hög kapacitet och används ofta i filter som i spänningsaggregat. Dessa benämns också s
Kapacitans
Kapacitans (även elektrisk kapacitet) är ett mått på förmågan att lagra elektrisk laddning hos komponenter med ett linjärt förhållande mellan den lagrade laddningsmängden och spänningen över komponenten. Kapacitans är definierad som förhållandet mellan laddningsmängden Q och spänningen över kretsen U:
SI-enheten för kapacitans är farad; 1 farad = 1 coulomb per volt.
Kapacitans kan vara en önskad eller oönskad egenskap hos en elektrisk krets. Oönskad kapacitans kallas ibland strökapacitans. För till exempel ledare av högfrekvenssignaler är det vanligtvis önskvärt med så låg kapacitans som möjligt. För att åstadkomma kapacitans används en särskild komponent, en kondensator.
I CGS-systemet användes centimeter även som mått på kapacitans, 1&#;cm = 1,11&#;pF (picofarad).
Plattkondensator
[redigera | redigera wikitext]
Den vanligaste komponenten för lagring av elektrisk laddning är den tvåbladiga kondensatorn med ett isolerande dielektriskt material mellan plattorna. Om man bortser från randeffekter, ges kapacitansen av
,
där d är avståndet mellan plattorna, A är en plattas area och ε det isolerande materialets permittivitet.
Väx
Kondensator
En kondensator existerar en passiv elektronisk komponent (jämte resistorer, memristorer samt induktorer). Den har förmågan att lagra elektrisk laddning och utgör funktionen på grund av vissa batterier.
Principen
[redigera | redigera wikitext]
Kondensatorn karaktäriseras från sin kapacitansC som mäts i enheten farad. numeriskt värde plattor tillsammans arean A och detta inbördes avståndet d, besitter kapacitansen
angående ,
där existerar permittiviteten inom vakuum, existerar relativa permittiviteten för materialet mellan plattorna ( på grund av luft). Materialet mellan plattorna kallas till dielektrikum. Materialet som används som dielektrikum definierar vanligen kondensatortypens namn som exempelvis: keramisk, plast, papper alternativt aluminiumoxid (denna typ kallas dock elektrolytkondensator). Det dielektriska materialet påverkar starkt enstaka kondensators attribut och prestanda.[1]
Elektricitetsmängden, det önskar säga den laddningsmängdQ såsom kan lagras i kondensatorn, är proportionell mot den pålagda spänningenU över kondensatorn enligt sambandet
Ingen ström flyter mellan plattorna. Mellanrummet fylls ofta med en isolerande ämne med upphöjd permitivitet till att öka kapacitansen.[1]