Hästpojken recension

H&#;stpojken mognar bakl&#;nges

Hästpojken har länge gjort sig kända liksom ett kaxigt och eget band såsom alltid utför sin personlig grej. Deras poprock ifall missbruk, psykisk ohälsa samt taffliga relationer har blivit ett slags signum. tillsammans med den nya skivan River Av en Liv görs ett försök att växa ur den gamla kavajen.

Alla måste växa upp samt utvecklas, dock när droger och utanförskap byts ut mot flummiga ballader försvinner även stommen. Texterna existerar ofta bristfälliga och märkligt intetsägande. inom tidigare intervjuer har sångaren Martin Elisson sagt för att han ej ville sätta djupare fras genom texter bakom musiken,

VILL DU L&#;SA MER?

Första månaden för 1 kr. - Ingen bindning.

  • Tillg&#;ng till exklusiva intervjuer tillsammans toppmusiker

  • Tillg&#;ng mot recensioner från de viktigaste konserterna

  • Tillg&#;ng mot &#;ver 10 musikrecensioner

  • Rabatt p&#; biljetter mot konserter samt festivaler

  • Ren musikupplevelse – v&#;lj bort st&#;rande annonser

Logga in

Hästpojken

January 5,
”Hästpojken” av Carl Hedin (berättat för Frida Bank) är en fin självbiografi som ger läsaren en förståelse för det kärleksfulla, passionerade och obrytbara men även stundtals sköra band som kan uppstå mellan människa och djur. Läsaren vägleds genom Carl Hedins resa till dit han är idag som framgångsrik dressyrryttare och en av Sveriges största ridsportsprofiler. Carl delar med sig av sin barndom, uppväxt, skoltid och stegen ut i vuxenlivet i jakt efter ett jobb och en vardag som präglas av daglig kontakt med hästar. Självbiografin berör ämnen som svårigheter i att orientera sig i vem man är och vem man bör vara i relation till samhällets normer och det är bitvis sorgliga minnesbilder som målas upp av en Carl som endast vill rida men som samtidigt döljer för skolkamrater och övriga att han rider. Relationen till hans föräldrar, framför allt hans mamma, som följer med till tävlingar och stöttar honom i hans ambition är vacker. För en person som inte är insatt alls i ridsport slukas man in i Carls värld och för varje kapitel som avhandlar de hästar som Carl har haft så får man upp ögonen för hur dessa djur har sina alldeles egna personligheter, styrkor och sv

Hästpojken - Hästpojken är död

Att Hästpojken skulle stå för årets sommarplåga är en högoddsare så osannolik att den hade kunnat vara en Zlatan-tweet, och riktigt så långt kanske vi inte ska dra det. Men på flera sätt har duons fjärde album häpnadsväckande i sin kommersiella tillgänglighet, när de skamlöst och ogenenerat snor från de bästa (och bästsäljande) och radar upp upp den ena måste-vara-singelhit-låten efter den andra. 

dagar till exempel toppar Adam Bolenius smidiga solskenspop och Martin Elissons mest vänliga Gessle-tonfall med uppenbart stulna Abba-körer, och så fortsätter det med den pianodrivna och Elvis Costellohittiga Råttans år. 

Martin Elisson sjunger strålande, med timing och dynamik i frasering och tilltal, och sen som vill beslå honom med Håkan- eller Henrik-typiska tillmälen har inget här att hämta. Men han är inte beredd att låta oss komma undan riktigt så enkelt. Oberoende av trevlighetsgrad i melodier och arr är hans texter konsekvent fulla av svärta. I Dexyspopiga En annan värld hjälper inga jublande blåssektioner i världen från att vakna genomsvettig, och även i Family Mans i sammanhanget rätt aparta Dungenförstärkta folkpop finns mörka sk

  • hästpojken recension